Jag brukar ju vara den som inte låter mig hoppas innan jag ens vet, men denna gången gjorde jag det. Och nu kommer jag väl antagligen få äta upp det.

Det var nog för bra för att hända.

Mina tankar uppslukas av rädsla att jag gjorde ett misstag med skolan, nu om detta inte går vägen. Kanske rusade jag in i något alldeles för fort.

Jag kanske bara skulle ha tagit tag i mina demoner och läst klart.

Det är oktober månad, dagarna springer förbi och jag vet fortfarande inte vad som händer med mitt liv. Det skrämmer mig att inte ha någon kontroll, det är min specialitet! Det känns som jag bara går runt i en dvala, som jag snart hoppas att kunna vakna ur.

Och snart flyttar du. Långt ifrån verkligheten. Långt ifrån mig. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag kommer att sakna dig.

Det är så mycket tankar nu. Jag vill ha lite struktur över mitt liv. Behöver det !