Det finns stunder som jag vill stanna i för evigt, tillfällen som gör att jag känner mig som den mest lyckliga flickan i världen. Som när han pussar mig på kinden och säger godmorgon eller när han kramar mig så innerligt att allting runt omkring försvinner och blir oviktigt. Eller när han drar fingrarna genom mitt hår eller när hans blick letar ställen att kyssa. När han skrattar åt någonting han minns eller när han säger att framtiden är vår. Jag kan bo i de ögonblick när han går emot mig och när jag får krypa in i hans famn. När han drar pekfingret över min näsa eller när jag upptäcker att han tittar på mig i smyg. Jag vill alltid finnas i de stunder när jag kan känna hans andetag i min nacke om natten eller när han allvarsamt lägger handen mot min kind. När han berättar någonting som gör att jag lär mig mer om honom och när han gör honungsmjölk till mig när jag är förkyld. Jag älskar när han lyssnar på mina knasigheter och när han skickar ett sms med fina ord. Eller när han gnuggar sin näsa mot min och när han ler mitt i en puss.
Det är så fint, så otroligt fint det här med kärlek.