Jag har skrivkamp. Det finns så mycket jag vill skriva om. Jag vill berätta om dig, hur glad du gör mig. Hur tråkigt jag tycker det är att skrapa bilrutorna i oktober. Hur jag har de bästa föraldrarna i världen. Att jag saknar dig, min andra hälft. Men jag är för envis att säga det.
Eller hur rädd jag är att mina val är fel. Att jag söker igenom hela mig för att hitta svar, att hitta något att tro på.
Men allt jag skriver, blir bara som min värld nu. Snurrig. Det enda ordet för min tillvaro nu snurrig, med full av lycka och konsekvenser.