Har jag berättat att jag har världens bästaste vän? Det kvittar om hon somnar när vi kollar på film, det kvittar att hon alltid pratar i telefon, eller att hon inte alltid kanske gör som jag vill. För jag vet att det är alltid hon som får mig att le, det är hon som säger de rätta sakerna, det är hon som vet de mörka sidorna hos mig som ingen annan vet. Det är hon som orkar lyssna på alla mina bekymmer, även om jag inte alltid behöver säga något utan att hon förstår. Hon förstår mig mer än vad jag förstår mig själv.

Jag kan hålla på hur mycket som helst, men det finns det inte tid eller ork för. Nu ska vi sova för imorgon väntar morgonpromenad och lyxfrukost :) God natt!